När det inte är hungern som bestämmer
Tre sätt att ta tillbaka kontrollen över vad du äter för att lugna det du känner
Jag heter Cyril och är hypnoterapeut i Malmö. Jag arbetar som ett komplement till kostrådgivningen genom att ta itu med de känslor, automatiska beteenden och skuldkänslor som hindrar förändring.
För att hjälpa dig – helt utan förpliktelser – kan vi på 15 minuter gå igenom din situation. Jag kommer ärligt att säga om hypnos kan hjälpa dig. Boka ett kostnadsfritt introduktionssamtal på 15 minuter.
Ett exempel innan vi börjar
Klockan är 16. Dagen har varit intensiv. Det är inte dags att äta, och ändå står du där framför godispåsen, chokladkakan eller vad det nu är som finns till hands – just nu! Du är inte särskilt hungrig. Du bara behöver det!
Känner du igen dig? Ett småätande du inte förstår, ett sockersug som dyker upp efter ett gräl, på jobbet, ett kexpaket som töms framför en skärm medan du tänker på något helt annat? Och strax därefter den där lilla rösten: ”Jag har ingen viljestyrka.”
Uttrycket ”känslokilon” är inte medicinskt, och det säger inte att alla kilon har en känslomässig orsak: vikten beror på många andra saker. Det syftar helt enkelt på de tillfällen då man äter för att lugna en känsla snarare än för att svara på hunger.
När det är så är viljestyrka sällan rätt verktyg, eftersom det varken är din mage eller din rationella hjärna som bestämmer: det är en känsla, ett rop från kroppen!
Jag föreslår tre hävstänger, från den enklaste till den djupaste. Alla bygger på samma idé: att föra in lite medvetenhet där en automatik tidigare styrde. Inget av det handlar om att förbjuda dig något eller att döma dig.
Mekaniken bakom ”småätandet”
En stor del av det din hjärna gör är automatiskt, även det du äter. Här består mekanismen av tre steg.
- En signal: en känsla som stiger (stress, tristess, ensamhet, frustration).
- En rutin: öppna dörren, ta något.
- En belöning: en lättnad, även om den är kort. När slingan upprepas tillräckligt många gånger behöver den inte dig längre.
Du ”brister” alltså inte. Din hjärna har lärt sig att tröstande mat snabbt lugnar en känsla. Med tiden kan det bli ett tvångsmässigt beteende, till och med ett beroende. Och nästan ingen har någonsin visat oss hur man kan svara på känslan på ett annat sätt.
Nivå 1: ge det du känner ett namn
År 2007 lät Matthew Lieberman och hans kollegor försökspersoner ligga i en magnetkamera och titta på bilder av okända ansikten som passerade på en skärm: ett argt ansikte, ett rädd ansikte, ett äcklat ansikte. Magnetkameran mätte hur hjärnan reagerade: amygdala, en region som är involverad i känslomässiga reaktioner, aktiverades.
Därefter fick de för varje ansikte välja det ord som betecknade känslan. ”Ilska.” ”Rädsla.” Resultat: att sätta ord på känslan minskade amygdalans respons och ökade aktiviteten i ett område i prefrontala cortex som är förknippat med kontroll. Författarna påpekar att effekten sannolikt är måttlig, men den går i en tydlig riktning: ordet hjälper din hjärna att reglera.
Gå nu tillbaka till din ”signal” som sätter igång mekanismen. När du märker ”jag har lust att äta något”, gör en paus och fråga dig först: ”Är jag hungrig i kroppen? Vilken känsla känner jag, här och nu?”
Och var rädd om dina ord, de är inte alla lika bra!
Psykologen Lisa Feldman Barrett kallar detta emotionell granularitet: ju mer precist ditt känsloordförråd är, desto effektivare är regleringen. Att säga ”jag känner mig överväldigad eftersom jag har för mycket att hantera och ingen hjälper mig” ger din hjärna betydligt finare information än ”jag mår dåligt”.
En studie (Kashdan m.fl., 2010) med 106 unga alkoholkonsumenter som följdes under tre veckor visade att de som upplevde starka negativa känslor drack mindre om de var bättre på att beskriva dem.
Man kan tänka sig att samma mekanism gäller för mat: när man inte vet vad man känner kan en hypotes vara att hjärnan söker ett annat sätt att lugna sig.
För att träna finns det känslohjul: i mitten finns de stora känslofamiljerna, och ju längre ut man kommer, desto fler nyanser dyker upp. Ilska delas upp i frustration, irritation, kränkthet. Stressad delas upp i ”överväldigad”, ”kränkt”, ”ensam”, ”uttråkad”, ”besviken”.
Vilket ord beskriver bäst vad jag känner? Frustration? Besvikelse? Skam? Maktlöshet? Ensamhet? Uttala det, även i tankarna. Det är möjligt att känslan redan har tappat en del av sitt grepp.
Nivå 2: när suget redan är där
Men vad gör man när känslan redan har tagit ratten? Det klassiska svaret är att motstå: ”Tänk på något annat, ge inte efter, var stark.” Det kallas undertryckande, och det är långt ifrån den bästa strategin.
Undertryckande, som går ut på att hämma de yttre tecknen på det man känner, minskar det synliga uttrycket men inte den upplevda känslan. Det ökar den fysiologiska reaktionen och försämrar minnet (Gross, 2002).
Ett nederländskt forskarlag undersökte vad detta innebär vid matbordet. Deltagarna försattes i negativa känslotillstånd, och därefter mättes vad de åt vid en provsmakning. De som ombads undertrycka sina känslor åt mer tröstmat än de som ombads omvärdera situationen eller spontant uttrycka vad de kände. Det var inte själva känslan som förklarade effekten, utan sättet att hantera den (Evers m.fl., 2010).
Förtydligande: det rör sig om laboratorieexperiment med provsmakningar, som inte mäter vikt. Men budskapet är talande: det är inte bara det du känner som driver dig att äta, utan vad du gör med det du känner.
Bör man då ”tömma ut” känslan?
En annan idé som cirkulerar mycket är att kroppen skulle lagra känslor och att man behöver ladda ur dem. Det är impalametaforen: impalan skakar i hela kroppen efter att ha undkommit ett lejon och ger sig sedan iväg som om ingenting hänt. Det är en vacker historia, men den vilar på mycket lite: att gå från djur till människa är en genväg, och idén om en reservoar av känslor är en metafor, inte en bevisad mekanism.
Ett klassiskt experiment (Bushman, 2002), om ilska, går till och med emot idén om urladdning. Deltagare som gjorts arga och som slog på en boxningssäck medan de älgade över personen som irriterat dem blev efteråt argare och mer aggressiva än de som inte gjorde någonting alls. Av försiktighet kan man dra slutsatsen att det inte nödvändigtvis lugnar att ta ut sin ilska. Känslan är inte en vätska som man tömmer ut, det är en krets som man aktiverar eller inte.
Observera, utan att kontrollera
Det som verkar hjälpa är motsatsen till undertryckande: att observera utan att kontrollera. Forskare (Farb m.fl., 2015) har gått igenom studier om uppmärksamhet på kroppens förnimmelser. Deras slutsats är att sådana övningar kan hjälpa till att korrigera hur vi tolkar våra förnimmelser. Och enligt Creswell m.fl., 2007, med 27 deltagare, visade personer som var mer närvarande i nuet mindre aktivitet i amygdala när de benämnde känslor.
Det rör sig om en korrelation i ett litet urval, men grundtanken håller.
Prova själv
Nästa gång suget kommer, innan du öppnar skåpet, paketet eller chokladkakan, ta två minuter. Tänk på vad som hänt under dagen. För sedan din uppmärksamhet till kroppen. Var sker det: i bröstet, i halsen, i magen? Försök inte få det att försvinna. Observera det.
Hur stort är det? Är det runt, ovalt, fyrkantigt? Om du kunde ta på det, skulle det vara varmt, kallt, lätt, tungt? Låt det sedan röra sig: om det växer, låt det växa, om det smälter eller flyttar sig, låt det göra det. Var som en åskådare som tittar på en film.
Och lägg märke till vad som förändras. Kanske har förnimmelsen flyttat sig, andningen blivit lugnare, något släppt. Sedan kan du äta om du vill. Målet är inte att förbjuda dig något, utan att tillföra lite medvetenhet innan automatiken bestämmer.
Nivå 3: för en dialog med suget
Att observera är redan kraftfullt, men det talar inte om vad du ska göra med det du känner. Forskning (Pascual-Leone & Greenberg, 2007) inom psykoterapi om känslomässig förändring betonar arbetet med mening: vad känslan säger och vad man behöver. Jag föreslår tre frågor att ställa till ett sug som ofta återkommer.
1. ”Vad tjänar du till?”
Koppla upp dig mot suget en stund, även om det är obehagligt, och ställ sedan frågan, som till en person. Låt ett svar komma, som en intuition. Ett sug efter mat har ofta en funktion: lugna, trösta, sysselsätta, belöna. Ur detta perspektiv finns det inga ”negativa” känslor: det finns känslor vars funktion man förstår och andra som ännu undflyr oss. Genom att ställa frågan upphör suget att vara en brist som ska rättas till: det blir en signal att avkoda.
2. ”Vad vill du säga mig?”
Ta känslan på allvar, som ett sändebud med något legitimt att säga dig. Sockersuget klockan 16 säger kanske: ”Jag behöver vila.” Eller: ”Jag kände mig ensam idag.” Eller: ”Jag behöver andas ut.” Du går från ”jag har ett viljestyrkeproblem” till ”jag har ett behov”.
Ett problem konstaterar man. Ett behov tillgodoser man.
3. ”Vad kan jag göra för dig?”
Den mest subtila. Ibland väntar känslan bara på att bli erkänd. Ibland måste man göra något: ringa någon, gå och lägga sig tidigare, unna sig fem minuters riktig paus. Och ibland är svaret att äta, men som ett val: en chokladbit som du njuter av, medveten om varför. Det är inte samma sak som att äta tanklöst framför en skärm.
Genom att ställa dessa frågor avbryter du processen: du går från ”jag utsätts” till ”jag för en dialog”, från åskådare till samtalspartner.
Och hypnosen, då?
När ord och resonemang inte räcker till är hypnos en fantastisk accelerator för förändring. I min praktik skapar jag förutsättningar för ett tillstånd där medvetandet slutar störa: du kämpar inte längre, du flyr inte längre, du kan betrakta dig själv med omtanke och ibland föra en dialog med det som pågår inom dig för att bygga upp automatiker som tjänar dig.
För att hjälpa dig – helt utan förpliktelser – kan vi på 15 minuter gå igenom din situation. Jag kommer ärligt att säga om hypnos kan hjälpa dig. Boka ett kostnadsfritt introduktionssamtal på 15 minuter.
Om du är yrkesverksam inom nutritionsrådgivning vore jag glad att utforska med dig hur jag kan hjälpa dina klienter att lyckas med sin kost i lugn och ro.
Att ta tillbaka kontrollen handlar varken om att beröva sig något, att straffa sig eller att tömma ut sina känslor i en tallrik. Det handlar om att lyssna på dem, förstå dem och svara dem.
Att omskola sina automatiker, att ge sig själv valet tillbaka – i korthet
- Nivå 1: observera och benämna. Innan du äter utan att vara hungrig, sök det precisa ordet för det du känner. Det är tillgängligt för alla, direkt.
- Nivå 2: avbryta. När suget är där, förtryck det inte och försök inte tömma ut det. Ta två minuter för att lokalisera förnimmelsen och låta den röra sig.
- Nivå 3: ifrågasätta. För en dialog med suget: ”Vad tjänar du till? Vad vill du säga mig? Vad kan jag göra för dig?”
Försök inte med alla tre nivåerna den här veckan. Välj bara en, den som talar mest till dig. Och utforska den.
Den här artikeln erbjuder uppslag till eftertanke och ersätter inte rådgivning från sjukvårdspersonal. Om du har frekventa ätattacker, kontrollförlust, stark skuldkänsla eller betydande lidande kring mat, eller om dina känslor hänger samman med något smärtsamt eller traumatiskt du varit med om, tveka inte att tala med en läkare eller en psykolog.
Utbildning och verksamhetsram
handledning: Jonas Philippe, addiction expert and hypnologue
försäkring: Svenska Friskvårdsförbudet Medlemsevis n°17918
Referenser
- Does venting anger feed or extinguish the flame? Catharsis, rumination, distraction, anger, and aggressive responding. Personality and Social Psychology Bulletin. Bushman, B. J. (2002).
- Neural correlates of dispositional mindfulness during affect labeling. Psychosomatic Medicine. Creswell, J. D., Way, B. M., Eisenberger, N. I., & Lieberman, M. D. (2007).
- Feeding your feelings: Emotion regulation strategies and emotional eating. Personality and Social Psychology Bulletin. Evers, C., Stok, F. M., & de Ridder, D. T. D. (2010).
- Interoception, contemplative practice, and health. Frontiers in Psychology. Farb, N., Daubenmier, J., Price, C. J., Gard, T., Kerr, C., Dunn, B. D., Klein, A. C., Paulus, M. P., & Mehling, W. E. (2015).
- Emotion regulation: Affective, cognitive, and social consequences. Psychophysiology. Gross, J. J. (2002).
- Emotion differentiation as resilience against excessive alcohol use: An ecological momentary assessment in underage social drinkers. Psychological Science. Kashdan, T. B., Ferssizidis, P., Collins, R. L., & Muraven, M. (2010).
- Putting feelings into words: Affect labeling disrupts amygdala activity in response to affective stimuli. Psychological Science. Lieberman, M. D., Eisenberger, N. I., Crockett, M. J., Tom, S. M., Pfeifer, J. H., & Way, B. M. (2007).
- Emotional processing in experiential therapy: Why “the only way out is through”. Journal of Consulting and Clinical Psychology. Pascual-Leone, A., & Greenberg, L. (2007).
- Emotion differentiation moderates aggressive tendencies in angry people: A daily diary study. Pond, R. S., Kashdan, T. B., DeWall, C. N., Savostyanova, A., Lambert, N. M., & Fincham, F. D. (2012).
